– “Härligt att vi har en så stor publik här idag…”
Publik? Det är företagets medarbetare han pratar om. När förvandlades de till publik? Visst kan vi alla då och då råka göra ett olyckligt ordval. Men inte sällan förstärker konferensens uppbyggnad och genomförande känslan av att majoriteten av människorna i lokalen förväntas vara en passiv, gärna nyfiken och beundrande publik. Ta till exempel det här med biosittning – vad signalerar det? Eller läktare? Eller att alldeles för stor del av dagen, inte sällan hela, ägnas till att ledningen berättar om resultat, mål och nya strategier. På slutet av dagen får medarbetarna chansen att ta en mikrofon och ställa frågor. Sällan kommer det några verkliga frågor eller än mindre invändningar. Ett säkert tecken på att alla förstått och håller med?
Efter konferensen samlas ledningen för en summering och konstaterar då nöjt att de fått ut alla budskap. Ut! Absolut men vad har medarbetarna tagit in? Antagligen inte mycket. Undersökningar visar att deltagare från den här typen av konferenser ofta minns mindre än 10% av vad som sagts. Dessutom är det högst osäkert om de håller med om det de minns. Och vad händer med medarbetarnas engagemang? Förväntas de nästkommande arbetsdag kliva ner från läktaren och kämpa mot de nya målen?
Så några tips till dig som planerar nästa medarbetardag:
- Kalla medarbetarna för medarbetare, även om du står på en scen – ska du det förresten?
- Sitt vid runda bord, stå upp, rör på er – sitt inte i biosittning
- Ha inga sändande block som är längre än 15 minuter utan avbrott eller interaktion.
- Använd minst hälften av den aktiva konferenstiden för workshops och andra interaktioner. Låt deltagarna på mötet upptäcka och göra insikter – mata dem inte med budskap.
- Använd konferensappar eller annan modern teknik där deltagarna anonymt kan reflektera, svara på frågor och komma med idéer.